Jag har flyttat...
...jaaa... igen! Nu är jag Wordpressbloggerska och min address är:
http://satusliv.wordpress.com/
Svårare än så är det inte
Konst
Jag har alltid varit konstintresserad, och det finns en konstnär som jag tycker är helt fantastisk (ja, det finns ju fler än en, men nu fokuserar vi på en av dem) och han heter Leonid Afremov. Hans tavlor är helt fantastiska, fyllda med mycket känsla och sprakande färger... underbart!
Tänk om jag kunde få ha ett galleri med bara hans tavlor... vilken dröm! Här under har jag lagt in några exempel på tavlor som jag tycker om... ja, jag skulle kunnat lägga upp typ hundra till, men det känns lite överdrivet ;-)
Klicka på bilderna för att få upp dem i större format.
Här hittar du mer om intresse finns:
http://www.afremov.com/shop.php?name=Afremov&user_id=100001
Snööööööööö!
Äntligen har det kommit snö! Det gör livet mycket lättare och ljusare :-)
Bilderna är tagna med min ajfån 4S! Kameran är riktigt bra faktiskt, och det känns många gånger överflödigt ett ha med sig systemkameran ut... svårt att få ner den i jackfickan liksom!
Handkräm
Varje vinter får jag jättetorra händer, och mina naglar skivar sig. Därför har jag gått igenom i princip alla handkrämer som existerar... och för mig finns det bara en som funkar... den heter Weleda Havtorn handcream.
Den utklassar allt... och den är dryg... och resultatet håller sig, vilket betyder att man inte behöver smörja in sig efter varje handtvätt... och den lägger sig inte som en hinna av stearin på händerna... och den doftar gott, lite frisk apelsindoft.
End of story! Köp den!
Skadad Smilla
I torsdags på morgonen sprang Smilla in under traktorn i en faslig fart, och lyckades skala upp halva ryggen, på en plåt som stack ner under motorn. Ungefär en 20cm över och underhud, format som ett upp och ner vändt V, gick att lyfta upp som en lucka på hennes rygg. Så det vart bara till att åka in till veterinären akut och söva ner henne, och sy ihop såret!
Japp.... så smärtstillande, antibiotika, tratt på huvudet och dränagetvätt två gånger per dag har jag fått roa henne med sedan dess! Hon tycker att det är jätteroligt... eller näe!
Hon får inte slicka eller bita på stygnen eller dränaget... eller klia sig... eller rulla på rygg för att klia sig! Det är jättelätt att undvika detta med en hund som har ADHD och sår som kliar till förbannelse.
Ja, jag är bitter, och jag orkar inte med mer skit nu... det räcker och blir över liksom!
Iallafall så orkade jag inte med att hon försökte ha ihjäl alla med tratten... så hon fick ha på sig kläder istället... vilket hon uppskattade ungefär lika mycket som tratten. Det här kortet tog jag precis efter att jag hade klätt på henne.... och exakt så stod hon i ungefär fem minuter innan hon vågade röra på sig :-)
Kompisar
Det är tur att man kan dela med sig av värmen framför kaminen...
för vad vore livet utan kompisar :-)
Sötisar!
Tänk vad jobbigt att hålla reda på snabeln.... och vad ska man göra med den!?!
Hade jag fått mysa med en lejonunge hade jag aldrig släppt den ifrån mig :-)
Alltså... när de pratar om lejonmamman så har de ett klipp på en lejonhane!?! Hur tänkte de där??
Visir <3
I gårkväll rymde Annicas hästar när de skulle tas in från hagen, och fina underbara Visir blev påkörd av en bil och riktigt illa tilltygad. Eftersom Annica var på jobbet, ryckte jag in som moraliskt stöd för Visir. Han stod på benen men hade väldigt ont, så jag försökte lugna honom med kramar, klappar och prat. Vi var några stycken som efter mycket möda fick in honom i en hästfinka så han kunde få komma hem till sin box.
Han lade sig ner i boxen efter en stund och jag satt med honom och väntade på jourhavande veterinär. Det gjorde så otroligt ont i hjärtat att se honom må så dåligt... och jag kände mig så otroligt maktlös eftersom jag inte kunde hjälpa honom.
När veterinären kom så konstaterade hon att han var i djupt chocktillstånd, och hon satte in dropp och han fick smärtstillande. Under hela denna process fick vi stå och turas om att hålla upp hans huvud eftersom han inte orkade hålla upp det själv.
Annica kom till slut hem från jobbet som ligger dryga tolv mil bort.... och jag kan tänka mig att den bilturen måste ha känts evighetslång.
Efter en stund vart jag tvungen att gå hem för att natta lillan.
Imorse fick jag veta att Visir hade dött under natten.... och jag är tröstlös!
Tänk att man kan älska en häst så mycket... som inte ens är ens egen! Fina underbara Visir, med sin jättefina hårman och sin envetenhet och framåtanda... och stackars Annica som med sitt tålamod och stora hjärta gjorde honom till den underbara häst han var!
Livet är orättvist... och jag kan inte sluta gråta!
Men kamma dig!!
Hur kan man ha dinosauriefobi?? Har hon helt missat att de faktiskt dog ut för ett tag sedan? Varför har hon skaffat barn? Varför sitter inte hon inlåst med tvångströja på sig? Men framför allt... varför berättar hon detta i TV??
Alltså näe... jag tror att hon ljuger!
Höstens kontraster
Nya familjemedlemmar
Vi har blivit fler i familjen... och nytillskotten heter Gizmo och Disa. De är fem och åtta år gamla och är omplaceringar. Jag tycker att det är bättre att ta omplaceringskatter eftersom man många gånger slipper utlägg för kastrering och tillbehör (typ leksaker, bur, kattlåda mm.). Dessutom är de inte lika galna som kattungar brukar vara... som typ klättrar längs med väggarna och hänger i gardinerna :-)
I vilket fall så är Gizmo en kastrerad bondkatt som har varit innekatt och bott i lägenhet. Efter att hans kattkompis Åke flyttat ifrån honom ville ägarinnan omplacera även Gizmo, och den annonsen nappade jag på. Det vart riktigt lyckat, och Mojje som vi haft sen tidigare har blivit lugnare när han fått en kattkompis. Mojje är för övrigt väldigt pedagogisk med andra katter och välkomnar dem på ett lugnt men nyfiket sätt, alltså en riktig mönsterkatt ;-)
När Gizmo hade vant sig vid oss, och att få vara utomhus, så fick jag en förfrågan från mina föräldrar om jag ville ta hand om deras Disa (som de tog som en omplacering för några månader sedan) eftersom det inte fungerade hos dem... och jag kunde ju givetvis inte säga nej... för hon är sötare än socker, och helt grym på att fånga möss och sorkar.
Hon är en Helig Birma, och har också varit innekatt i hela sitt liv... fram tills hon flyttade till mina föräldrar. När de började vänja henne vid utelivet verkade det som om att hon ville ta igen alla förlorade år, och började jaga möss som besatt! Hon kunde lätt ta fem möss per dag, och släpade dem till mammas och pappas nya veranda, som såg ut som ett slagfält med blod överallt... alternativt att hon kräktes upp dem inomhus :-)
Det var ju inte riktigt vad de hade förväntat sig eftersom rasen ska vara lugn och tystlåten!?! Ja... det sket sig kan man väl säga... för hon jamar högre än någon annan katt och vill bara ut och jaga möss... en mördarmaskin helt enkelt.... så förmodligen är hon väl ett måndagsexemplar ;-)
Nåväl... hon passar bra här hos oss... och verkar tycka om sällskapet från de andra katterna... även fast hon fräser när grabbarna kommer för nära inpå. De verkar även tycka om henne och är väldigt nyfikna över vad det är för vacker flicka som har flyttat in... så allt kommer nog funka finemang!
Gizmo har hittat sin favoritplats :-)
Här nedan är Disa, som inte riktigt vet vart favoritplatsen är än
Gismo ville gärna hälsa Disa välkommen...
men fick inte komma närmare än såhär!
Ja... nu har vi ännu fler djur i vår djurpark ;-)
Min Smilla <3
Några ajfånbilder från i somras, när Smilla hade badat nere vid Raftsjön.
Hjälper mot allt!
Iallafall så fick jag blåsor på tungspetsen, sådana som kliar, svider och bara jävlas tills man blir helt tokig... och efter typ en miljon olika (misslyckade) behandlingsalternativ kom jag att tänka på Prob-oljan :-) Den är helt fantastisk när djuren blir myggbitna på sommaren, eller får problem med tassarna när det är blött ute. Så valet var inte svårt när det stod mellan oljan eller att knipsa av tungspetsen.
Idag har jag baddat tungan med en bomulls-tuss doppad i oljan, och besvären är i princip borta!! Helt sjukt... eller friskt... eller ja... ni fattar! Det sved ju på tungan så jag nästan började gråta, men det var det värt... lätt. Så om ni inte har den hemma så tycker jag att ni ska införskaffa den genast... nu... med en gång!
Missbruk eller hobby?
Det bästa är att de finns överallt... och man behöver inte vara rik för att köpa ett nagellack... det finns budgetalternativ... som Depend... eller H&Ms lack som man kan få för mellan 20-40 riksdaler... eller runt 10 när det är rea!
Mina favoriter är pastellfärger.... och glittriga lack.... eller allra helst en kombination av dessa :-)
Min make har föga förståelse för detta, och suckar när jag står och väljer bland de olika färgerna (han brukar inte följa med och shoppa, men det finns ju nagellack på ICA-Maxi liksom, och han följer ju med och handlar mat ;-). Så undrar han om det ens finns kvar några nyanser som jag inte har.... vilket det faktiskt finns.... miljontals!
Iallafall så tycker jag själv att min samling är ganska blygsam... men det beror ju givetvis på vad man jämför med. Ska man jämföra med makens alla Amiga-prylar eller verktyg så är min nagellackssamling en fis i rymden, men jämför man med hans slips-samling så är jag rätt körd (han har typ 3 slipsar).
Det tråkiga i kråksången är att mina naglar aldrig blir långa och fina... prova och dra åt sadelgjorden med långa naglar.... det funkar inte. Men, men.... jag har ju tillräckligt med naglar att måla iallafall, så att mina naglar är korta är ju egentligen bara en liten parentes i det hela.
Jag har införskaffat en väska från Jula att ha mina nagellack i.... men till saken hör nu att den börjar bli full!!! Så jag måste skaffa en till.... eller sluta köpa nagellack.... eh.... eller näe.... jag måste köpa en till väska... eller kanske sådana ställ som de har i butikerna!?! Ska undersöka detta närmare.
För att jag inte ska bli idiotförklarad.... eller något annat dumt.... så ska jag länka till min väninnas nagellacksblogg (som jag bara ääälskar :-) och därmed bevisa att det finns fler som mig, och att det helt enkelt är en fullkomligt normal hobby.... och inte ett missbruk! Hon har fler nagellack än mig faktiskt ;-)
Nåväl, Lindas Nailorama heter bloggen.... och hon har inte lösnaglar.... utan det är hennes riktiga... helt egna!!! Ta en titt på hennes Watermarblingnaglar.... sååå snyggt!
Vi fick finfrämmat...
...för ett tag sedan... och det var inte vem som helst heller, utan Ludde! Han är en Alaskan Malamute av modellen störst :-) och han är anledningen till att jag förälskade mig i just den hundrasen. Kenneth och Monica som äger Ludde är vänner till mina föräldrar, och var här på besök, så då passade vi på att låta Ludde och Enzo lära känna varandra. Det gick alldeles strålande bra, och de blev som ler och långhalm.
Jag passade givetvis på at fotografera lite.... och då kom ju även hästarna med på bild.... och för er som inte vet det så har Therese och Mattias flyttat hit från Göteborg, och bor nu granne med oss :-) Therese häst bor tillsammans med våra hästar, han är alltså den jättestora bruna hästen på bilderna, och han har blivit kung i hagen. Frida är fullkomligt förälskad i honom... och ja... vem är inte det liksom ;-)
Iallafall... även Zelda (grannarnas hund) fastnade på bild när hon hälsade på Ludde... så det blev många kort tagna! Här är några av dem.
Ludde 
Ludde och Enzo
Olliver och Enzo
En stilstudie i hur man ylar... Ludde är expert!
Här hälsade Zelda på Ludde, och gömde sig sedan bakom mig :-)
Tydde
Tydde, Lissan och Frida
Min Frida
Det är trevligt att kramas <3
Lizzan
