Skadad Smilla

Ja... en olycka kommer sällan ensam!

I torsdags på morgonen sprang Smilla in under traktorn i en faslig fart, och lyckades skala upp halva ryggen, på en plåt som stack ner under motorn. Ungefär en 20cm över och underhud, format som ett upp och ner vändt V, gick att lyfta upp som en lucka på hennes rygg. Så det vart bara till att åka in till veterinären akut och söva ner henne, och sy ihop såret!









Japp.... så smärtstillande, antibiotika, tratt på huvudet och dränagetvätt två gånger per dag har jag fått roa henne med sedan dess! Hon tycker att det är jätteroligt... eller näe!

Hon får inte slicka eller bita på stygnen eller dränaget... eller klia sig... eller rulla på rygg för att klia sig! Det är jättelätt att undvika detta med en hund som har ADHD och sår som kliar till förbannelse.

Ja, jag är bitter, och jag orkar inte med mer skit nu... det räcker och blir över liksom!


Iallafall så orkade jag inte med att hon försökte ha ihjäl alla med tratten... så hon fick ha på sig kläder istället... vilket hon uppskattade ungefär lika mycket som tratten. Det här kortet tog jag precis efter att jag hade klätt på henne.... och exakt så stod hon i ungefär fem minuter innan hon vågade röra på sig :-)



Kompisar

Det är tur att man kan dela med sig av värmen framför kaminen...
för vad vore livet utan kompisar :-)




Sötisar!

Jag tror inte att någon har missat att jag älskar djur, och det har jag gjort sedan jag föddes. Mina hästar, hundar och katter ger mig villkorslös och okomplicerad kärlek, och jag finner tröst i deras sällskap. De dömer aldrig, och de ifrågasätter inte något... så länge de får mat och kärlek så är de nöjda. 

 

Tänk vad jobbigt att hålla reda på snabeln.... och vad ska man göra med den!?!






Hade jag fått mysa med en lejonunge hade jag aldrig släppt den ifrån mig :-)





Alltså... när de pratar om lejonmamman så har de ett klipp på en lejonhane!?! Hur tänkte de där??


Visir <3

Just idag känns det som om jag vore tolv år igen! Jag är så himla ledsen :-(

I gårkväll rymde Annicas hästar när de skulle tas in från hagen, och fina underbara Visir blev påkörd av en bil och riktigt illa tilltygad. Eftersom Annica var på jobbet, ryckte jag in som moraliskt stöd för Visir. Han stod på benen men hade väldigt ont, så jag försökte lugna honom med kramar, klappar och prat. Vi var några stycken som efter mycket möda fick in honom i en hästfinka så han kunde få komma hem till sin box.

Han lade sig ner i boxen efter en stund och jag satt med honom och väntade på jourhavande veterinär. Det gjorde så otroligt ont i hjärtat att se honom må så dåligt... och jag kände mig så otroligt maktlös eftersom jag inte kunde hjälpa honom.

När veterinären kom så konstaterade hon att han var i djupt chocktillstånd, och hon satte in dropp och han fick smärtstillande. Under hela denna process fick vi stå och turas om att hålla upp hans huvud eftersom han inte orkade hålla upp det själv.

Annica kom till slut hem från jobbet som ligger dryga tolv mil bort.... och jag kan tänka mig att den bilturen måste ha känts evighetslång.

Efter en stund vart jag tvungen att gå hem för att natta lillan.

Imorse fick jag veta att Visir hade dött under natten.... och jag är tröstlös!

Tänk att man kan älska en häst så mycket... som inte ens är ens egen! Fina underbara Visir, med sin jättefina hårman och sin envetenhet och framåtanda... och stackars Annica som med sitt tålamod och stora hjärta gjorde honom till den underbara häst han var!

Livet är orättvist... och jag kan inte sluta gråta!







Nya familjemedlemmar

Vi har blivit fler i familjen... och nytillskotten heter Gizmo och Disa. De är fem och åtta år gamla och är omplaceringar. Jag tycker att det är bättre att ta omplaceringskatter eftersom man många gånger slipper utlägg för kastrering och tillbehör (typ leksaker, bur, kattlåda mm.). Dessutom är de inte lika galna som kattungar brukar vara... som typ klättrar längs med väggarna och hänger i gardinerna :-)

I vilket fall så är Gizmo en kastrerad bondkatt som har varit innekatt och bott i lägenhet. Efter att hans kattkompis Åke flyttat ifrån honom ville ägarinnan omplacera även Gizmo, och den annonsen nappade jag på. Det vart riktigt lyckat, och Mojje som vi haft sen tidigare har blivit lugnare när han fått en kattkompis. Mojje är för övrigt väldigt pedagogisk med andra katter och välkomnar dem på ett lugnt men nyfiket sätt, alltså en riktig mönsterkatt ;-)

När Gizmo hade vant sig vid oss, och att få vara utomhus, så fick jag en förfrågan från mina föräldrar om jag ville ta hand om deras Disa (som de tog som en omplacering för några månader sedan) eftersom det inte fungerade hos dem... och jag kunde ju givetvis inte säga nej... för hon är sötare än socker, och helt grym på att fånga möss och sorkar.

Hon är en Helig Birma, och har också varit innekatt i hela sitt liv... fram tills hon flyttade till mina föräldrar. När de började vänja henne vid utelivet verkade det som om att hon ville ta igen alla förlorade år, och började jaga möss som besatt! Hon kunde lätt ta fem möss per dag, och släpade dem till mammas och pappas nya veranda, som såg ut som ett slagfält med blod överallt... alternativt att hon kräktes upp dem inomhus :-)

Det var ju inte riktigt vad de hade förväntat sig eftersom rasen ska vara lugn och tystlåten!?! Ja... det sket sig kan man väl säga... för hon jamar högre än någon annan katt och vill bara ut och jaga möss... en mördarmaskin helt enkelt.... så förmodligen är hon väl ett måndagsexemplar ;-)

Nåväl... hon passar bra här hos oss... och verkar tycka om sällskapet från de andra katterna... även fast hon fräser när grabbarna kommer för nära inpå. De verkar även tycka om henne och är väldigt nyfikna över vad det är för vacker flicka som har flyttat in... så allt kommer nog funka finemang!

Gizmo har hittat sin favoritplats :-)




Här nedan är Disa, som inte riktigt vet vart favoritplatsen är än




Gismo ville gärna hälsa Disa välkommen...
men fick inte komma närmare än såhär!



Ja... nu har vi ännu fler djur i vår djurpark ;-)


Min Smilla <3

Några ajfånbilder från i somras, när Smilla hade badat nere vid Raftsjön.







Vi fick finfrämmat...

...för ett tag sedan... och det var inte vem som helst heller, utan Ludde! Han är en Alaskan Malamute av modellen störst :-) och han är anledningen till att jag förälskade mig i just den hundrasen. Kenneth och Monica som äger Ludde är vänner till mina föräldrar, och var här på besök, så då passade vi på att låta Ludde och Enzo lära känna varandra. Det gick alldeles strålande bra, och de blev som ler och långhalm.

Jag passade givetvis på at fotografera lite.... och då kom ju även hästarna med på bild.... och för er som inte vet det så har Therese och Mattias flyttat hit från Göteborg, och bor nu granne med oss :-) Therese häst bor tillsammans med våra hästar, han är alltså den jättestora bruna hästen på bilderna, och han har blivit kung i hagen. Frida är fullkomligt förälskad i honom... och ja... vem är inte det liksom ;-)

Iallafall... även Zelda (grannarnas hund) fastnade på bild när hon hälsade på Ludde... så det blev många kort tagna! Här är några av dem.

Ludde



Ludde och Enzo







Olliver och Enzo





En stilstudie i hur man ylar... Ludde är expert!







Här hälsade Zelda på Ludde, och gömde sig sedan bakom mig :-)





Tydde





Tydde, Lissan och Frida



Min Frida





Det är trevligt att kramas <3





Lizzan


Mojje

Det är fler än jag som tycker om när solen skiner :-) Mojje letar alltid upp den fläck i huset där solen strålar in... eller där det är som varmast! Han är en livsnjutare!






















Enzo

Här är bilder på bara Enzo.... som är lite lättare att fånga på bild än Smilla som springer i hundratjugo hela tiden.... alternativt sitter bredvid mig.

















Lek i snön

Smilla och Enzo älskar verkligen att springa omkring i snön.... de blir helt tokiga och kan springa runt runt samma buske och jaga varandra hur länge som helst :-)



















Små monster... eller stora monster då!


Draghund my ass!

Seriöst... Enzo är en surpuppa! Vadå draghund... näe... när han ska dra så sitter han på arslet och vägrar röra sig... och surar gör han också... trots en näve Frolic i närheten av nosen! Han kunde ta Frolicen om man tryckte in den i mungipan... men rörde sig gjorde han minsann inte. Tur för honom att han är så söt!!

Herr Nilsson

Vi har en stallkatt som egentligen tillhör grannarna.... men som även patrullerar i vårt stall.... Herr Nilsson heter han. Det är en helt underbar katt som är otroligt tacksam för all sorts uppmärksamhet... eller njae, kanske inte från hundarna och andra katter... men från oss andra iallafall. Han kryper gärna upp i knät och trampar och spinner... och man kan i princip slå knut på honom utan att han blir sur.

Alltid när man går till stallet så kommer han och håller en sällskap... precis så som det ska vara :-)

Häromdagen fixade vi iordning boxdörren till lillans shettis Lizzan... så hon ska kunna titta över dörren... och då var givetvis Herr Nilsson där och skulle hjälpa till. Lizzan är en väldigt sällskaplig och nyfiken liten fröken, så hon var väldigt intresserad av vad vi höll på med, och kom gärna fram och nosade mig i ansiktet! Hade hon kunnat så skulle hon säkert krupit upp i mitt knä tillsammans med Herr Nilsson.



Sötnosar :-)


Inte utan min morot!

Enzo har fått lördagsgodis.... eller fredagsmys kanske man ska kalla det! Han är jätteförtjust i morötter.... och skulle någon (läs Smilla) komma i närheten av den blir har riktigt sur.... morrar och visar tänderna. Någon skäller då ut honom och retas ännu mer.... en morot är ju som mest intressant när den blir vaktad!!

Alltså tuggben i all ära.... men inget slår lika högt som en morot :-)






Djuren

Något som tar mycket tid i vardagen är alla våra djur.... vårt Zoo, som maken kallar det! Eftersom just den här bloggen är ny.... och det kanske kan finnas nya "åskådare" så tänkte jag presentera vårt Zoo!


Detta är Smilla...
...och hon är min snart fyra månader gamla Schäfervalp!



Här under har ni Enzo (fyller snart ett år :-)...
...som egentligen är sonens hund, men ibland kan man ju undra ;-)
Iallafall så är Enzo en Alaskan Malamute, och han kommer från
Kennel Moonlovers



Sen har vi Frida...
...som är min häst, och hon är en kallblodstravare!



Här har ni Lizzan....
...som är dotterns shettis!



Sist, och faktiskt minst, så har vi Mojje...
...en katt som är av rasen Somali.



Han är för övrigt oerhört skeptiskt till hundar... men har en ganska cool attityd
och låter sig bli nosad på till en viss gräns... sedan fräser har till ordentligt...
...även om det sällan har någon effekt :-)


RSS 2.0