Jag börjar nu inse vad jag utsatte min stackars mamma för när jag var i tonåren.... herregud!! Alltså att hon inte har ringt polisen typ varje kväll när jag inte kom hem i tid! Det är ju fullkomligt obegripligt hur jag ska klara av att hantera det faktum att min son (som fyller femton i år) ibland har svårt att passa tider.

Idag finns det ju faktiskt mobiltelefoner.... vilket är jättebra.... om någon svarar!! Det är mindre bra när jag inte får något svar.... för då går min hjärna på högvarv.... och värsta tänkbara scenario utspelas i min något livliga fantasi!! Oftast är det ond bråd död som ligger närmast till hands.... vilket innebär att jag förmodligen kommer att ha fått en hjärtinfarkt innan jag har hunnit fylla 40.

Imorgon har jag två saker att uträtta. Numero uno är att be min mor om förlåtelse för all ångest jag har orsakat henne.... och numero... eh... två är att ringa till min doktor och få utskrivet valium.... i storpack!